Har Sverige blivit danskt?

Med SD i riksdagen och ett mellanstort socaldemokratiskt parti ser Riksdagen ytligt ut som Folketinget. Med instabila regeringar och främlingsskräck hos partierna.

På 70-talet var borgarnas problem tre. Man kunde inte enas, detta gorde att man schabblade med finanserna och därtill fanns en slags diskret skam i förhållande till (s). Bildt hade en del av detta också. Där fanns kompetens, men inte enighet och man hade därför ett trovärdighetsproblem. Alliansens knep 2006 var att komma över käbblet och lägga grunden för en fast ekonomisk politik - mycket tack vare ompositioneringen av (m). I och med årets val lär skammen vara borta även den. På så sätt blir man kanske mer dansk.

Mona Sahlin verkade driva en valkampanj som försökte lösa det borgerliga problemet från 2006. Men (s) har ju aldrig haft trovärdighetsproblem. Inte av den typen. Där ligger nog grundproblemet. Nu kan det bli så att man går den väg som (s) i Danmark gjort. Ett bland flera lite större partier. Det är alltså lite danskt.

Men det som talar mot en dansk situation är flera saker. Bland annat:

1) Sveriges riksdag är som gjord för stora minirotetsregeringar. Göran Persson hade aldrig majoritet under sina 10 år. Ska Alliansen bort måste V, S, MP och SD gå samman och aktivt rösta på samma förslag. Enstaka sådana frågor finns, men de kan Alliansen förutse eller överleva. I budgetfrågor är det helt uteslutet att de får hållbara motförslag.

2) Nyval är inget för Riksdagen eftersom ordinarie val i alla fall måste hållas. MP lär dessutom tveka inför att tappa den vinst man redan har..

3) Fyraprocentsspärren gör det lätt att halka ur för de små. Det gäller inte minst SD. De kommer att få stå och vela mellan höstackarna (Rödgröna och Alliansen). Kommer de hantera det?

Över tid kommer kanske strategin att locka över MP i delar eller i sin helhet att fungera. Men den är faktiskt inte helt nödvändigt för att regera.

Fast det ser ju snyggt ut att försöka.