Vi har ju få svenska nobelpristagare i ekonomi. Men flera i litteratur, som Selma Lagerlöf. Ekonomen
Andreas Bergh bloggade nyligen om att Selma dock var rätt haj på ekonomisk analys också.
Det slår mig att hon dessutom hade svaret på detta med Gnosjöandan. Ett fenomen som många ekonomer har svårt att få in i sina modeller. Hur uppstår något sådant?
Selma visste.
I Nils Holgerssons underbara resa beskrivs i detalj hur landskapen blev till. Gud gjorde norra och östra Småland själv, men Sankte Per fick göra resten medan Gud tog sig an Skåne.
Sankte Per var lite ivrig och slarvig. Det var han som försåg sydvästra Småland med all sten och alla berg och ett tunt lager matjord som spolades bort i det första regnet. Resultatet blev ganska kargt. Och Gud blev en smula irriterad.
Men Sankte Per svarade:
”Vänta bara, tills jag hinner skapa folk, som kan odla opp mossarna och röja opp åkrar ur stenbackarna!"
Då vart det äntligen slut med Vår Herres tålamod, och han sa: "Nej, du kan få gå ner till Skåne, som jag har gjort till ett gott och lättskött land, och skapa skåningen, men smålänningen vill jag själv skapa.'
Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad och flitig och tilltagsen och duktig, för att han skulle kunna skaffa sig sin bärgning i sitt fattiga land." Och därav Gnosjöandan, således.
Frågan är vad detta säger om skåningarna…Läs mer på
Projekt Runebergs hemsida.