Rätt fokus i skoldebatten

I en utmärkt ledare i dagens Svenska Dagblad skriver PJ Anders Linder om skoldebatten. Med rubriken Säg ”mössa” och samtalet upphör sätter PJ fingret på problemet. Fokus i debatten om skolan är och har under lång tid varit felaktigt. Alltför få har nämligen funderat över vad eleverna faktiskt lär sig. I stället har det handlat om att med lärarna som handledare coacha elever. Kateder har varit ett fult ord och lärare som krävt att eleverna skall ta av sig mössan i klassrummet har läxats upp av ängsliga skolledare.

När Pisa-studien visat att svenska elever tappat i förhållande till övriga OECD-länder har besvärade politiker viftat bort det hela och i stället börjat prata om hur mycket mer pengar som måste satsas så att klassernas storlek skall kunna hållas nere. Forskningen har dessvärre visat att klassernas storlek inte påverkar resultatet, vilket också bevisas av att de länder som klarar sig bäst i Pisa-studierna har större klasser än i den svenska skolan.

Vad man givetvis borde prata om är hur eleverna med hjälp av riktigt kunniga lärare skall lära sig mera. Och då borde frågor som lärarnas ämneskunskaper, lärarnas löner, arbetsron i klassrummet och goda förebilder vara i fokus.

4 reaktion på “Rätt fokus i skoldebatten

  1. Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen.

    Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.

    TVÅ HUVUDUPPGIFTER FÖR DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA.

    Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:
    1. Hur skall läroplansmålen definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt?
    2. Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

    Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

  2. Yes, det finns skillnader mellan elevers förutsättningar. Och såklart skall man ta höjd för det. MEN.

    en bra skola kan också ändra förutsättningarna för en individ. Det kan bara ske genom bra leverans, all leverans sker av lärare.

    Skickliga lärare kan leverera och behärskar mer än en typ av elever och en typ av pedagogik. det är det centrala.

  3. Förvisso kan enskilda lärare vara föredömen. Men det är inte detta debatten handlar om. Då det gäller skolans generella brister är läget närmast skrämmande:
    ”3 av 4 skolor brister i stödet. 72 procent av svenska skolor brister i att ge elever med behov särskilt stöd, visar Skolinspektionens halvårsstatistik. Enligt generaldirektör Ann-Marie Begler är bristen en bidragande orsak till resultatskillnader mellan skolor”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>