Skåne splittras

Ett beslut av länsstyrelsen i Skåne län splittrar Skåne i fem delar. Det låter kanske lite drastiskt, men det handlar om älgförvaltningsområden. Med stöd av § 3 c i jaktförordningen ska länsstyrelser nämligen inrätta älgförvaltningsområden i län där det förekommer älg och det gör det ju i Skåne.

Värt att notera är att dessa älgförvaltningsområden får inrättas utan hinder av en länsgräns. Klokt eftersom älgarna nog inte tar någon hänsyn eller ens en gång någon större notis om länsgränserna.

Westerwelle: "Jobba, spara och investera - inte låna!"

Europa måste ersätta lånefesten med konkurrenskraft, säger Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle i en debattartikeln i DI i dag. Det är svårt att inte hålla med. Han skriver också att argumenten för att konsolidering och tillväxt skulle vara oförenliga inte håller. Som bevis för detta anför han Norden och Tyskland som under senare år åstadkommit både och.

Men, och det är viktigt, Westerwelle tror uppenbarligen inte att något EU-land - inte heller Tyskland - klarar sig ifrån ganska omfattande åtgärder för konsolidering och ökad konkurrenskraft. Och visst har han rätt. Det kommer att krävas ökad frihandel och fokus på utbildning, forskning och innovation. Vi kommer att behöva jobba längre och spara mera. Inget utrymme för populära reformer alltså. Knappast ett kul budskap för en politiker att charma massorna med, men ack så viktigt.

Skillnad på prisskillnad?

Regeringen vill nu att prisskillnader mellan olika sorters elavtal ska minska. Det råkar vara ett av ganska få inslag med genuin marknadskaraktär i prissättningen. Dvs kunder kan beroende på situation och analys påverka pris och väga av mot risker.

Intressant att regeringen nu är bekymrad att el kan kosta olika mycket för olika konsumenter. Den största enskilda faktorn för prisdiskriminiering i Sverige, nämligen elområdena, är ett rent svenskt politiskt beslut. Kanske vore lättare att börja där om regeringen nu är oroad.

PT

Mer egna makaroner och godhet?

Efter tisdagens fullproppade nyfikenlunch med Anders Dahlvig bubblar det fortfarande fram tankar.

Anders trodde vi får se mer av ICA makaroner och COOP-fiskpinnar i framtiden. Detaljhandel har marginaler på 0-2% sa han. Tar man kontroll över varumärkena kan man nå 5% och om man dessutom har full koll på varukedjan kan man vittja marginalen till en 10-12%. Innan det sker kommer priskrigen i matannonserna mest vara på låtsas, menade han.

De 10-12% är vad Ikea har haft och nu vet ni varför. Men att komma dit är inte lätt. Bland annat krävs mycket för att bygga sortimentet. Många detaljister skaffar lite egna varor, men kommer få svårt att gå hela vägen. (Och i växande regioner kanske bra läge kan hjälpa vissa en del med marginalerna.)

Det handlar bland annat om värderingar och kultur. Det Anders Dahlvig har att säga om det är nog det mest intressanta. En av svårigheterna är att et verkar ha en del med ägandet att göra. Här erbjuds inget enkelt svar. Men Anders är inne på att tydliga ägare som tar ansvar krävs på något sätt för att uthålligheten skall fortplantas i organisationen.

På ett annat lunchmöte på Handelskammaren med Fredrik Arp precis efter han hade lämnat Volvo Personvagnar var han inne på samma sak. Ägare som satsar långsiktigt är ett måste för att bygga den kvalitet i affärerna som skapar uthållig och god vinst.

Båda var kritiska till sanslösa bonusar till chefer som dessutom ofta sitter långt bort från den verkliga affären och slutmarknaderna.

Behöver vi hitta nya privata ägarformer? Ännu starkare preferensaktier? Men kanske är det så att värderingarna till slut också styr ägarkulturen.

Från psykologin finns en liknande observation. Anonymitet är en viktig kamrat till brist på ansvar, se exempelvis diskussionen om elaka kommentarer i nättidningarna. Yaleprofessorn Paul Bloom har noterat att bovar har mask inte bara för att inte kännas igen av andra, utan också för att inte kännas igen av sig själva.

Synlighet är kanske en kraft för ansvar och ”godhet”?

Läs boken om ni får chansen. Länk här.

Anders Dahlvig vet var skruvarna ska sitta.


/Per Tryding

Kravprofil på en partiledare

Att vara partiledare kan inte vara något lätt jobb, särskilt inte om det är för ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande. Den socialdemokratiska partledningen har nu skaffat sig mandat att, efter förankring i partidistrikten, utse ny partiledare. Åtminstone en ny partiledare för perioden fram till nästa kongress. Att tro att de har någon annan ambition än att hitta någon som också kan väljas av kongressen vore naivt.

Man kan undra hur kravprofilen för en ny partiledare ser ut. Den torde se ut ungfär som följer. Det får gärna vara en kvinna. Hon bör absolut ha regeringsvana, ge ett statsmannamässigt intryck, vara åtminstone småsnygg och göra sig bra i TV. Vidare skall hon givetvis vara en god retoriker, utan belastande "lik i garderoberna" och med en god förankring såväl till höger som vänster inom partiet. Dessutom skall hon förmå att förnya parti så att det framstår som attraktivt också i storstäderna, där valen nu vinns, samtidigt som kärnväljare i norra delarna av landet inte får överges. Avslutningsvis skall hon ha uppvisat ett starkt miljöengagemenag, ha lång politisk erfarenhet och ge ett ungdomligt intryck.

Tja, det skall bli spännande att se vem de hittar.

Mer press på alliansregeringen utan Juholt?!

Så har då Håkan Juholt lämnat som ledare för socialdemokraterna. Massor har redan skrivits om detta och mer lär det bli. Men det intressanta och långsiktigt viktiga är att oppositionens viktigaste parti tar sig i kragen och förmår att bli en vass utmanare av alliansregeringen.

Det kommer att krävas nytänk och fokus från socialdemokraternas sida på hur det i landets som inte fungerar som det skall kan utvecklas. Listan på det som behöver åtgärdas är tyvärr inte tom. Skola, infrastruktur, innovationsförmåga, skattetryck och ungdomsarbetslöshet kan ju regeringen inte skryta med. Och då handlar det ju inte om några samhällsmässiga smådetaljer som man kan lämna därhän. Lite politisk konkurrens skulle vara upplyftande.

För brått om brott i Malmö..

En rad grova våldsbrott har begåtts i Malmö under helgerna. Inte tu tal om att det är allvarligt och att svensk politik och rättsväsende ligger steget efter. Eller rent av i praktiken accepterar en del av det som sker.

Men i analyserna av vad som skett är det två saker som sticker ut. Som vanligt är man böjd att tillägga. Ett slags återkommande dubbelfel.

1) Malmö pekas återigen ut som en slags 30-tals Chicago. Det är såklart skönt med invanda kategoriserade "sanningar", vi behöver dem alla. Men som så ofta stämmer de inte. Här är senaste officiella brottsstatistiken (2011 helt färsk och preliminär):

(klicka på bilden så blir den större)



Mest brott generellt och mord med skjutvapen specifikt begås alltså inte i Skåne utan i Stockholms län. Helt enligt förväntan eftersom brott per capita samvarierar med befolkningstäthet. Antalet mord med skjutvapen är det som varit mest aktuellt i Malmö senaste tiden, men trots "vågen" orkar Skåne inte upp i Stockholms siffror i absoluta tal.

(OK, Skåne är inte identiskt med Malmö, men i tidigare statistik skiljer inte Malmö ut sig mot Stockholm negativt. Finns inget som tyder på att det är så nu heller, även om det inte gick att få kommun-data i skrivande stund.)

2) Sedan analysen, baserad alltså på den felaktiga bilden att Malmö har flest brott i Sverige. En vanlig teori är att det är Malmös närhet till kontinenten som skulle vara skälet. Detta är snömos. Underförstått kommer ondskan alltså från kontinenten (är alltså osvensk) och det är närheten i sig som är problemet. Bekväm analys för den som vill slippa ansvar och insatser. Beror det på geografin kan ju inte mycket göras.

Men det tråkiga är att denna dumhet sprids som en sanning, trots alltså att det rör sig om ett analytiskt dubbelfel.

Den minnesgoda känner kanske igen argumentet.. Pia K i Dansk Folkeparti hade ett liknande svepande argument till införandet av nya gränskontroller i Danmark. Men då pekades en annan källa till den massivt ökande brottsligheten ut. Det var Sverige och Tyskland.

Som sagt - det är absolut läge att ta tag i det grova våldet. Inte minst i Malmö där många unga saknar jobb och inte ens klarar grundskolan. Tror personligen på en del "enkla svar" som mer poliser och bättre skolor i detta fall. Men utan fakta kommer man inte långt.

Media och tyckare har ibland lite för bråttom att rama in problem.

/PT

Lööf vill öka marginaler

I en TV-debatt om sänkningen av restaurangmomsen sa näringsminister Annie Lööf nu på morgonen att en positiv effekt av den sänkta restaurangmomsen är ökade marginaler i branschen. Uppenbarligen är branschen särskilt utsatt och bör hjälpas till ökad lönsamhet och därmed kanske också fler anställda. Om det blir så är svårt att säga. Det har ju faktiskt bara gått tolv dagar sedan momsen sänktes.

Det intressanta är väl egentligen resonemanget som sådant. Finns det flera branscher som har så pressade marginaler att liknande insatser bör göras? Det känns inte som rätt väg att politikerna identifierar branscher som är särskilt utsatta och därför bör ges särskilda skatteförutsättningar.

Sverige har en exceptionellt hög ungdomsarbetsslöshet, dubbelt så hög som i exempelvis Danmark eller Tyskland. Så att regeringen vill göra något för ungdomar på arbetsmarknaden är förståeligt. Men varför då genom en branschinriktad skattesänkning och inte genom sänkt arbetgivaravgift för unga eller en flexiblare arbetsrätt? Varför öka marginalerna i just krogbranschen?

Näringslivet skall inte vara till lags

Vi är många som höjde på ögonbrynen när statsministern för någon tid sedan kallade näringslivet för ett särintresse. Handelskammarens ordförande Lars Frithiof regagerade och klargjorde vid höstmötet i november att statsministerns beskrivning av näringslivet är inget vi köper.

Tyvärr tycks regeringens taktik att försöka ställa näringslivet lite off side, genom att referera till företagen som just särintressen, för tillfället ha lyckats. Tydligen så väl att Svenska Dagbladet också reagerar. I dagens ledare, "Näringslivet vinner inget på att vara till lags", efterlyser man tuffare tag. Jag tror att de har rätt.

När Handelskammaren lyckats att få Öresundsbron på plats, E 22 utbyggd eller förändringar vid universitet och högskolor har det inte sällan inledningsvis skett i stark opposition gentemot politiken. Det är våra ägares, det vill säga medlemsföretagens, agenda som skall drivas. Det är därför det är så viktigt att inte vara till lags.

"Glöm Juholt och öka trycket"

I gårdagens krönika uppmanar Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder alliansen att öka trycket och glömma Juholt. Linder skriver bl a att det knappast är imponerande att allianspartierna, i en tid då socialdemokratin är inne i en av de värsta kriser man upplevt, sammantaget i opinionsundersökningar knappt når 50 %. Det är svårt att inte hålla med.

Vi vet att landet står inför många och svåra utmaningar. Visserligen går det relativt bra för Sverige, i förhållande till många andra EU-länder. Men det hjälper oss föga när det främst är i Kina och Sydkorea som tillväxten sker. Det är därifrån den allt svårare konkurrensen kommer. Det är dem vi måste kunna mäta oss med.

Om alliansregeringen tror att våra skolor, vår infrastruktur, flexibiliteten på vår arbetsmarknad, vår innovationskraft och våra skatter klarar den konkurrensen kan man lugnt luta sig tillbaka. Om inte är det dags att öka trycket, som Linder så träffande uttrycker det.

Kina viktigast för Audi

Tyska Audi säljer nu fler bilar i Kina än i Tyskland. I fjol såldes 313 000 Audi i Kina medan man i Tyskland "bara" lyckades sälja 250 700 bilar. Det innebär att den kinesiska marknaden nu är Audis viktigaste, vilket sedan tidigare gäller för koncernmodern Volkswagen.

Tja, knappast förvånande. Det är i Asien tillväxten finns, om nu någon trott något annat. Och det insåg Volkswagen som redan i början av 80-talet började producera bilar i Shanghai. Att ha en långsiktig plan är i bland inte så dumt.