Klassfrågan i svensk politik

En av favoriterna bland lärforskarna, John Hattie, har varit i Sverige och talat med SvD. Det bästa med Hattie är att han sätter resultaten i perspektivet att vi måste göra avvägningar när vi agerar på forskningen. Mycket ger effekt, men vad ger mest effekt?

Han går rakt in i diskussionen om hur stora klasserna skall vara. Frågan är viktig. Om vi skall lägga pengar på mindre klasser så kostar det pengar som kunde gå till t ex bättre lärarlöner eller lärarutbildning.

Valet borde vara enkelt. Bevisen för att ökad lärarkvalitet ( t ex genom bra utbildning och attraktiva villkor för yrket) ger effekt är massiva. Men stödet för att små klasser har betydelse i förhållande till stora är mycket bräckligt.

Ändå gör många ett stort nummer av att vi skall minska klasstorlekarna i Sverige. det gäller både politiska partier och i viss mån myndigheter. Så det är värt ännu en djupdykning.

Det finns massor av studier kring klasstorlekens betydelse.

  • De flesta hittar inga effekter alls.
  • En del ser omvända effekter, dvs att större klasser kan ge bättre resultat. Det kan vara möjligt exempelvis om en större klass ger bättre ekonomi som gör att man kan anställa bra lärare och utveckla dem. Att svenska friskolor har något bättre resultat än kommunala kan bero på en sådan effekt. (Det finns ingen studie på det, men som denna blogpost antyder är det värt att kolla – svenska kommuner med få lärare har BÄTTRE resultat)
  • Så finns det en del som ser en effekt av små klasser jämfört med stora (notera: inte studier av att reducera stora till små klasser, utan jämförelser)

Låt oss titta närmare på detta med studier som visar på små klasser är bra.

För det första är det ofta små effektstorlekar i dessa studier. Det betyder att studien hittar ett statistiskt samband, men att det är svagt, alltså har liten effekt. Med andra ord är det höga kostnader förbundna med att nå små och osäkra resultat på elevernas kunskaper. Vidare: Sambanden av effekter av små klasser uppträder mest för små barn. Kanske beroende på att det i låga åldrar också finns en omsorgseffekt i skolmiljön eller förskolemiljön.

Man brukar anropa den så kallade STAR-studien i Tennessee när man talar om klasstorlekar. Studien är intressant för den är stor och bygger på ett socialt experiment. Man skapade större klasser (med mellan 22 och 25 barn per klass) och mindre klasser (med mellan 13 och 17 barn) och indelade eleverna slumpmässigt i dessa inom skolorna (så gott det nu går). Man tittade på kindergarten (förskola) och lågstadiet. Anhängare till små klasser brukar gilla denna studie (utan att vara särskilt bekymrade över en del viktiga metodfrågor) och anklaga andra översikter och studier på området för att ha stora metodproblem. Ett fint exempel på denna approach är en statlig utredning från ESO som är mycket kritisk till Hanushek (i sin tur känd kritiker av små klassers effekt) och lyfter fram Tennesee-studien.

Men självklart är studien inte invändningsfri. och det finns mycket i datan som pekar på exempelvis lärareffekter. Två studier är exempelvis intressanta i sammanhanget:

En test på om lärarnas insats påverkade resultaten i STAR-studien visar exempelvis att det betydde mer vilken lärare eleven fick inom sin skola, än på vilken skola eleven gick. De visar också att detta spelar större roll i matte (som man mest lär sig just i skolan) än på läsande (som man lär sig i skolan, men också utanför). Vidare verkar det vara talangdrivet hos läraren och inte beroende på lärarens utbildning och fortbildning.

En annan färskare studie visar att det finns många effekter i STAR på sikt, som betygen hos klasskamraterna (peer effects), lärarkvaliteten men även effekt av kindergarten-klassens storlek som originalstudien lyfte fram som en stor slutsats.

Men pointen här är inte att alla studier med ett visst resultat man ogillar är skräp och alla studier med resultat man gillar är toppen.

Pointen är i stället att

1) Denna forskning är ”social science” och det handlar om att försöka bedöma det aggregerade resultatet av många studier.

2) Vi måste värdera kostnaden och alternativkostnaden att implementera policy baserad på studier om detta och allt annat inom skolan mot de förväntade resultaten.

3) Vi måste fråga oss vad gäller här i vår kontext, i svenska skolan och i min egen skola?

Så hur ser då svenska data ut?

Vi har ingen bra statistik på klasstorlekar i Sverige, men vi vet att vi har många lärare per elever grundskolan, nämligen 12 elever per lärare. Mycket fler än de bästa Pisa-länderna. När detta sedan skall räknas om till klasstorlek förvinner många av dessa lärare ”på vägen” eftersom en så liten del av deras tid är facetime i klassrummen och annat relaterat till undervisningen i sig. Pisa har en uppgift på 21 elever i en svensk grundskoleklass som ett snitt. Men vi vet inte riktigt egentligen hur det ser ut för grundskolan.

Men på förskolan finns vissa uppgifter vilket är intressant eftersom STAR-studien demonstrerar att det finns effekt på lite mindre klasser just i förskolan, alltså kindergarten.

En svensk barngrupp är i snitt 16 elever per avdelning. I STAR studien hade detta varit en liten klass. Men snittet säger kanske ganska lite, och vad gäller just förskolan så finns lite grov data. I Sverige ser det ut så här:

Kanske bäst att påpeka att de privata har mindre avdelningar än de kommunala förskolorna.

I Sverige är vi alltså redan i huvudsak nere i de klass-storlekar som STAR demonstrerar sin effekt för (små klasser var ju 13-17 barn och stora 22-25). Den andel avdelningar där vi kan förvänta oss någon rimlig effekt av minskade klasser är de 4% avdelningar i Sverige med mer än 26 barn. Men även här är det inte säkert att det kommer någon effekt, för den är vetenskapligt bräcklig och det är troligen bättre att satsa på bra lärare. John Hattie tittar i sin bok visible learning på just caset att gå från 25 till 15 och finner…. små effekter.

En viktig observation är att små klasser delvis står i strid med bra lärare. Helt enkelt av ekonomiska skäl. Lite fler elever ger pengar över till bättre löner och utbildning av lärarna. Skaffar vi samma lärartäthet i Sverige som snittet av de bästa länderna i OECD, så kan det finansiera nästan hela ökningen av 10.000 kronor mer till svenska lärare i månaden.

Ska vi då ha detta med mindre klasser som huvudnummer i renoveringen av svensk skola? Det ger till hög kostnad i bästa fall begränsad effekt som vi vet berör en liten andel av hela skolan. Eller ska vi lägga resurserna på att hämta en väl dokumenterad effekt som spelar roll för hela systemet, nämligen lärarnas kvalitet?

Ingen 10.000 kronorsfråga precis.

PT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>