Risken med gränskontroller del 2

Idag skriver Jenny Stiernstedt en initierad artikel i SvD från landsmötet med SD som pågår i Lund. Det intressanta är kommentarerna från Dansk Folkeparti (DF) och statsvetaren Andrej Kokkonen.

DF hoppas på dominoeffekt av Sveriges gränskontroller och Kokkonen tror det kan bli verklighet. Mot bakgrund av att Danmark 2011 trumfade igenom vad som då lanserades som permanenta gränskontroller, är det inte otänkbart att det – tyvärr – finns en sådan risk.

Minnet kan friskas upp här (Sydsvenskan) och här (Jyllands-Posten). Detta var resultatet av att danska V+K regeringen ville få igenom ett antal reformer och bytte denna fråga med DF. (Själva regeringsavtalet om ”permanent” gränskontroll från 2011 finns i länken här. Ingen uppmuntrande läsning.) Notera att det ingick i avtalet att danska regeringens skulle driva på en förändring av Schengen för att permanenta detta. Läs i slutet av dokumentet där man i praktiken gör behov av gränser till en tolkningsfråga hos EU-länderna och där man skissar på ombyggnad av vägarna med nya pass-stationer.

Därför är det viktigt att ha en diskussion om detta. Försvårad gränspassage strider mot viktiga principer och skadar svensk och dansk ekonomi.

Det spelar också roll HUR man gör saker. svenska regeringens tanke med transportörsansvar på Öresundståg och Öresundsbron behöver därför ändras. Den tvingar fram en omöjlig sits för tågoperatörer och kommer störa trafiken. Dessutom är konstruktionen sådan att den kan ses som ett försök att  ”tvinga fram” registrering av asylsökande i Danmark. Men det är samtidigt enkelt för danska myndigheter att ignorera detta. Denna typ av signalerande, som sedan kanske möts av ”motdrag” är inte rätt sätt att hantera detta. Lite diplomati och telefonsamtal är vettigare.

(Det är inte heller precis optimal timing med detta för den som vill ha ett ja den 3 december i den danska folkomröstningen om full medverkan i EUs rättssamarbete inklusive Europol och Eurojust).

Ett alternativ är – som sagt – att använda det befintliga avtalet om dansk-svenskt polisiärt samarbete som upprättades i samband med brobygget. Då kan svensk polis kliva på tåg när de avgår, t ex från Huvudbangården. De kan kolla pass under färd. Man kan sedan eskortera passlösa och asylsökare av tåget i stort sett var som helst där det finns en svensk perrong, som kan förberedas. Till och med i Stockholm när det gäller SJs tåg. Detta skulle kunna fungera väl utan att spoliera tidtabeller. Detta har bland annat fördelen att en sådan åtgärd också synliggör det tillfälliga i hanteringen. För det kan aldrig bli något annat än en mycket kort horisont på detta.

Nu behövs samarbete om hanteringen i norr. När man samtalar om politik mellan länder i stället för att ”spela ut politik” kan man åstadkomma mer. Man kan byta intressen och liknande, man kan komma överens om tidshorisonter och gemensam aktion. Med mera.

En tid nu har lösningen med förstärkta hot-spots (i medelhavsländerna) och en massiv insats för att underlätta situationen i Turkiet diskuterats i EU. En del bedömare menar att Turkiet i princip kan ”vrida av och på” strömmen av flyktingar till Grekland. Som aviserats får Turkiet nu €3 miljarder (och ett löfte om mer) för att göra just detta av EU.Tillsammans med vintern som alltid dämpar och nyheterna om att det är trångt om plats i Sverige kan detta ändra läget en del.

Men många finns redan inne i EU och behöver hjälp samtidigt som en organiserad hantering behöver återskapas. Den utmaningen avhjälps bättre med samverkan än med gränsbommar. Kortsiktiga kontroller skall om de krävs rimligen ske med så lite ingripande och internationell provokation som möjligt och så kort tid som möjligt. I potten ligger – i förlängningen – en öppen ekonomi.

/Per Tryding

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>